Jag kunde inte somna i natt. Vid ett gick jag upp och satte mig och pusslade och kollade på scrubs i en timme. Efter det tvingade jag mig att lägga mig igen och somnade runt fyra. Nu är jag vaken.

Nu ska jag käka lite frukost och sen ska jag ner till skolan och sätta två tentor.
Vi hörs lite senare.
♥

Jag har aldrig varit en sådan person som letat upp all information jag kunnat om någon artist jag gillar. När jag tänker efter så vet jag nästan ingenting om Thåströms liv utanför scenen, eller Johnny Cash. Och det är faktiskt så jag föredrar det. Jag vill inte veta mycket om deras privatliv eller något sådant, jag får nästan lite dåligt samvete när jag vet för mycket.

Men det är något helt annorlunda med Tokio Hotel. Jag vet en del om dom som jag egentligen inte vill veta, men det är något som bara kommit framkrypandes allt eftersom. Varför Tokio Hotel berör mig så mycket som dom gör förstår jag faktiskt inte, jag kan inte sätta fingret på det helt enkelt. Jämfört med många andra så vet jag väldigt lite om Tokio Hotel. Jag vet så klart deras historia som band, men jag vet inte vilka klädmärken dom föredrar, vilken musik dom föredrar, eller någonting sådant.

Ibland känner jag mig som ett sämre fan för att jag inte har koll på sådant, men det är jag inte. Jag säger inte att det är fel att veta allting om sitt favoritband, men jag tycker bara att man ska passa sig för deras privatliv. Det är ju privat av en anledning.


Jag försöker att inte bygga upp en speciell bild av killarna, men det är så klart svårt. Dom bjuder ju verkligen på sig själva, vilket är helt underbart. Det tidningarna skriver ska man ta med en nypa salt, och man kan verkligen inte bygga en sanningsenlig uppfattning genom skvallertidningar.

Självklart skulle jag vilja träffa dom, och prata med dom som helt normala människor, för jag tror verkligen att jag skulle se dom som precis det. Normala människor, det beror självklart på vilket sammanhang man skulle träffa dom - men det jag skulle vara mest nervös över om jag träffade dom var om jag skulle hamna på samma bild som någon av dom, eller vad jag skulle säga (min engelska är jätte dålig).

Skit också, jag har tappat meningen med detta inlägget.. så jag slutar här - sorry.

Pryder mitt skrivbord. Mums.

Mer än så här blir det inte ifrån mig idag.

Jag kan inte sova. Jag satte igång datorn igen och gick in på tokiohotel.com och såg att videon kommit upp. Jag har precis sett klart den. Jag gillade den. Den var vacker.

Att dom blandar ett framträdande med backstage klipp är underbart. Jag älskar när dom gör så. Det funkade bra till By your side, och jag förstår deras tanke till varför dom valde att göra så även här, men jag hade hoppats på att dom skulle gjort en slags historia av det. Någon slags handling i videon.

Men man blir alldeles varm i hjärtat när man ser killarna skratta och ha kul. Att man får se att dom faktiskt är helt vanliga människor, som bara har ett fantastisk häftigt, roligt och ibland väldigt tröttande och krävande jobb.

Det blev en del eld, och det är bland det vackraste jag vet. Tom har för övrigt en väldigt snygg bil.

Jag skulle vilja skriva mer om vad jag gillar och inte gillar i videon, men orden vill inte sammarbeta med mig, jag vill kunna analysera mera, men jag är dålig på det. Det är någonting som jag måste träna mer på.

Men så länge kan jag bara tacka Tokio Hotel för deras underbara musik som lyckas gå rakt in i hjärtat varje gång man hör den. Jag faller för deras musik om och om igen. Tack så jätte mycket!

"Ich stelle mir immer folgende situation vor: wir stehen gemeinsam an einen Abgrund und jemand sagt: Einer von euch  muss in die tiefe springen  und wir niemals zurückkommen. Wir würden  auf jeden fall zusammen springen. Hundertprozentig."

Ja, mitt nästa projekt är att lära mig In Die Nacht på gitarr. Just nu jobbar jag på introt. Heja mig!

Är det någon mer än jag som undrar hur Bills nästa frisyr kommer att se ut? Vad mer kan han göra än att klippa det kort?