Alltför ofta så kan jag inte skilja på dröm eller verklighet. Vissa situationer vet jag inte om jag bara har drömt, eller om dom verkligen har hänt. Ibland är det fruktansvärt jobbigt.

Nu ska jag sova tänkte jag, ska ju upp klockan sex imorrn.
Vi hörs.

Nu har min 'mentor' slutat. Han gick precis utanför dörren och jag är lite nervös om jag ska vara helt ärlig. Jag har fått ta över hans arbete och hans telefon. TELEFON. Fattar ni? Jag som precis har lärt mig att prata med min familj i telefon utan att få ångest, hur ska detta funka? Puh. Det kommer att gå bra, bara jag inte hetsar upp mig som jag gjort nu.

Nyss kom det in en herre som jag tydligen ska akta mig lite för. När dom såg att hans bil kom så försvann 2/6 och gömde sig. Varav en gömde sig under ett bord. Känns som en mogen arbetsplats detta. Precis i min smak.

Nu måste jag börja andas igen.

Jag tycker det är konstigt att ge sina sjuåringar mobiltelefoner (eller en iPad som jag hörde att någon hade gjort!). Jag tycker verkligen det. Jag fick min första mobil när jag var femton, och då var jag ändå sist i klassen med att ha en.

Ibland saknar jag faktiskt att inte ha någon telefon.


(Happy birthday Amiee!)

Har precis sett på Bröllopsfotografen, och det var nog en av tidernas sämsta filmer. Fy vad dålig filmen var, det är filmer som den som gör att man skäms över svensk film. Jag brukar annars försöka stötta svensk film, men när sådana där filmer görs är det svårt. Den är inte ens lite charmig, bara genomdålig.

Imorrn ska vi åka till Göteborg och fira min storebror som fyller 29 på måndag. Jag har inte träffat honom på evigheter och vi ska prata lite om vår London resa som bör ske i november. Det är så sjukt kul att åka och resa med sina syskon, jag älskar det verkligen, mest för att jag träffar mina bröder så himla sällan.

På måndag kommer även mina kusiner hem ifrån Turkiet också. Inte alls avis, nejdå.

Fem softisch favoriter idag:
A Day To Remember – Homesick [Acoustic]
Hinder – Lips Of An Angel - Connect Set (Live)
Simple Plan – Untitled - MTV Hard Rock Live Version
Silverstein – MY HERIONE - Acoustic Version
Lifehouse – Everything

Igår satt jag med ett försök till en ny manip. Jag satt väldigt länge och försökte få det bra. Tre timmars säkert. När jag till slut kände att jag inte orkade mer och borde vara klar blev jag så arg över att den var så himla dålig och fejkad att jag tog bort den. Tre timmars arbete åt helvete helt enkelt.

Det är så sjukt mycket som man aldrig vågar visa upp för er egentligen. Jag vet att jag har på tok för höga krav på mig själv. Man kan inte vara bäst på en gång utan det tar tid och man måste ge det den tiden. Men jag har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mig på olika sätt, och jag har prövat mig (och prövar fortfarande) vilket/vilka sätt som passar mig bäst.


Och jag har egentligen ingen aning. Jag kan många saker, men jag är inte speciellt bra på något. Jag kan spela instrument, läsa noter och ackord. Jag kan slänga ihop en hemsida om det behövs, jag kan ta en bra bild med en kamera - även om jag inte kan några tekniska grejer när det gäller kameran - så har jag ändå ögon för det, och jag är ganska duktig i photoshop.


Men ändå så vägrar jag att vara nöjd.
Krav - jag hatar det ordet. Mamma säger ofta åt mig att lugna ner mig. Att jag måste andas och inte göra allting på en och samma gång. Men jag är nyfiken, det ligger i min natur, jag vill testa på en massa saker, för att kunna bestämma mig för vad jag trivs bäst med och eventuellt kan försörja mig på i framtiden.

Nu känner jag att detta inlägget utvecklas till någonting jag inte vill, så jag slutar här.
Egentligen skulle jag bara skriva:

Jag började på en manip igår. Efter tre timmar slängde jag den. Det resulterade i för lite sömn och jag känner mig som en zombie just nu.

(ps. de senaste bilderna på bill dödar mig. Jag vill ha en sådan mössa..)

ett mail som jag skickade in till Crhister i P3 lästes precis upp. Det var apropå att krocka med djur. Jag sprang ju in i en ko i somras, verkligen SPRANG in i magen på den när jag var ute och gjorde en kraftansträngning till att bli hurtig. Nice.

Ikväll ska jag spendera all tid framför photoshop. Jag har en jätte bra idé i huvudet, och får jag det bara att se bra ut så kommer det bli otäckt bra. Jag känner hur inspirationen bara skakar omkring min kropp och jag vill helst sätta igång nu. Det kommer att bli sjukt svårt...

Det är inte så att jag bygger upp några förväntningar nu alls över huvudtaget, eller hur?

Är sjukt nöjd över att jag varit på jobbet varje dag klockan sju. Jag har gått upp 06.15 varenda dag, och jag har kommit i tid. Får se hur länge detta varar.

I morse såg mamma trött på mig när jag stod och dansade i badrummet. Jag lyssnade på Humanoid Live skivan i morse så det fick mig på betydligt bättre humör. Pain of love kickstarade min dag på ett utmärkt sätt kan man ju säga.

Igår övertalade mamma mig att börja med GI metoden tillsammans med henne. Här följer en konversation som utspelades igår kväll när vi kollade på en jätte dålig hyrfilm (Love Happens med Aaron Eck.. någonting och Jennifer Aniston).

Det första hon säger är att jag inte får dricka O'boy.

Jag - "Jag måste ha ett glas O'boy till frukost, min värld rasar samman annars. Jag kan inte äta mackor utan O'boy"

Mamma - "Synd för dig"

Jag (lite smått desperat) - "Jag MÅSTE få drick ETT glas per dag i alla fall?"

Mamma - "Enligt GI får du inte äta ljust bröd, pasta, choklad, kakor.." och en lång jävla ramsa med saker vi inte får stoppa i oss längre.

Jag - "Det där är inte sunt för fem öre. Hur kan man leva så där?"

Mamma - "Det är en vanesak. Så fort vi har börjat kommer det att gå jätte bra"

Jag - "Tror du verkligen på det själv?"

Mamma - "mmm"

En stunds tysnad.

Jag - "Jag kommer alltså inte att få äta kakor längre?"

Mamma - "Nope. Och inte choklad"

Jag - "Du har precis köpt hem fyra burkar kakor, ska pappa äta upp dom själv?"

Mamma - "....."

Suck.

Jag - "Vad får vi äta då?"

Mamma rabblar upp en massa saker som jag inte ens minns hälften av.

Jag - "Aha.. ja, jag gillar ju kidneyböner i alla fall.."

Detta kommer som sagt att bli intressant.

Dessutom läste jag igår att Rolling Stones eventuellt ska komma till Ullevi i sommar... :O :D

Har jag nämnt att jag har fått jobb förresten? Idag började jag jobba på NEA i Lidköping. Jag ritar lite brandlarm med serienummer och sådant på ritningar som sedan skickas ut till kunden för att brandmännen i sin tur ska veta vart dom ska gå om någon börjar tjuta eller om det är något fel på dom. Jag har fått ett eget rum, och en stor ny, fin skärm. Det är helt okej.

När min farbror frågade om jag skulle åka med honom in till jobbet i morgon hörde jag förskräckt en röst tacka ja. Jag insåg ganska snart att det var min egna röst. Så imorgon ska jag gå upp klockan sex för att vara på jobbet klockan sju. Fun, fun.

Natt.

"They asked me why I ever liked him. I shrugged and pretended I didn't know why. Then they said, there's nothing to like, he's not the best looking, he's not the nicest guy out there, and he's not the smartest one either. But when they walked away, I whispered to myself, "He might not be the best looking, but to me he's beautiful. He might not be the nicest guy to the rest of the world, but he's nice to me. And he might not be the smartest one, but he didn't have to be. He was the realest guy I knew then, and that made him perfect."

bilderna är ifrån Nikkis och Tommys myspace.

köpte boken The Dirt igår. FY fan vad bra den boken är! Jag har läst runt 200 sidor sedan igår. Jag är verkligen fast. Dom var verkligen sjuka i huvudet. Man tycker själv att man har ett liv som är .. skit just nu, men det är ju inget jämfört med hur dom hade det i början av sin karriär, haha. Ni som inte läst den - GÖR DET!

Bryan Adams – Heaven - MTV Unplugged Version
Låten ovan är en av mina favoritlåtar. Den är otroligt vacker, speciellt akustiskt. Bryan Adams röst har jag varit förälskad i enda sedan jag var liten. Det är något visst med den sortens röster som gör att jag fastnar och kan lyssna om och om igen.

Idag fick jag också förklarat för mig att jag måste börja prata med folk igen. Jag säger mer personliga saker till främlingar än till mina närmaste vänner. Så ska det väl inte vara, eller?

Men jag vet att jag är dålig på att kommunicera med människor.
Nu ska jag gå och kolla på film. Sin City, det var ett tag sedan sist.
Natt.

Bryan Adams – MTV Unplugged

det känns som att jag aldrig kommer att komma härifrån.
Jag gör inget egentligen för att sticka ut. Jag smälter in i mängden. Det har aldrig någonsin stört mig förut, förrän nu. Jag har alltid förföljts av känslan av att jag det inte är här jag hör hemma. Jag har alltid känt mig lite vilsen, så länge som jag kan minnas. Jag överanalyserar mina tankar och det i sin tur gör att jag känner en sådan stor förtvivlan att jag till slut bara sätter mig ner och försöker lugna ner min andning.

Jag vill inte explodera mera. Jag vill känna samma frihet som jag kände när jag satte mig på en buss mot köpenhamn för ett halvår sedan. Att veta att man släpper allting som tynger en för stunden, att man träffar människor som delar samma intresse och som gör en glad. Att man inte har vaksamma ögon på sig hela tiden.

Jag letar efter en slags frihet.
Den friheten är svår att beskriva. Frihet betyder så mycket för olika människor.

Men för mig är det en frihet att lyssna på ett band, som kan ge mig styrka och glädje. Att kunna säga vad jag tycker och tänker utan att få ett skott i pannan. Frihet är också att kunna röra sig fritt, umgås med dom jag vill, och att andas ren luft.

Frihet är också att sitta på en buss, tåg, båt eller flyg på väg någonstans, eller att köra bil med min favoritmusik på hög volym och sjunga med allt vad jag kan.

Frihet är så mycket för så många. Jag ser många som jag växt upp med stadga sig, bli sambos och skaffa barn. Jag antar att dom ser det som en slags frihet, men för mig känns den friheten klaustrofobisk. Det var nog därför jag blev så himla glad när min andra hälft sluddrade fram följande ord, som aldrig ens varit på tal tidigare, på den senaste festen: "Jag vill plugga i USA".


Men jag skulle aldrig ha tålamod nog
Att bli förstådd
Ingen känner mig
Så väl som du

Melissa Horn – Falla fritt